Sven Stolpe

From Wikipedia, the free encyclopedia
Jump to: navigation, search
Sven Stolpe (1905-1996) at the time of his literary debut in 1929

Sven Stolpe (born 24 August 1905 in Stockholm – died 26 August 1996, aged 91, in Filipstad) was a Swedish writer, translator, journalist, literary scholar and critic.[1] His brother was Herman Stolpe. Sven Stolpe was active in Swedish literary and intellectual discussion for most of his life. In the early 1930s, he argued for internationalism and argued against aestheticism, but he was also part of the Oxford Group which claimed the necessity of "moral and spiritual re-armament"[2] and later in life, in 1947, he became a Catholic. Among his literary production is a dissertation on Queen Christina of Sweden, who abdicated as a result of her own conversion to Catholicism, which was published in 1959.[3]

In 1984, the Belgian biographer Joris Taels published a biography of Stolpe.[4]

He is buried in Vadstena cemetery.[5][6]

Bibliography[edit]

  • Två generationer, Stockholm, 1929
  • I dödens väntrum, 1930
  • Livsdyrkare: studier i modern primitivism, Stockholm, 1931
  • Together with Ernst Robert Curtius: Den franska kulturen : en orientering, Stockholm, 1932
  • Sigfrid Siwertz, Stockholm, 1933
  • Hjalmar Söderberg, Stockholm, 1934
  • Kristna falangen, 1934
  • Diktens frihet, Stockholm, 1935
  • Det svenska geniet och andra studier, Stockholm, 1935
  • Kristna falangen: franska essäer. Ny samling, 1936
  • Oxfordprofiler, Stockholm, 1938
  • I smältdegeln: Inlägg och skisser, 1941
  • Fem norrmän: Christopher Bruun, Eivind Berggrav, Arne Fjellbu, Ronald Fangen, Fredrik Ramm, Stockholm, 1942
  • General von Döbeln 1942 (screenplay)
  • Kvinnor i fångenskap 1943 (screenplay)
  • En dag skall gry 1944 (screenplay)
  • Excellensen 1944 (screenplay)
  • Vi behöver varann 1944 (screenplay)
  • Brott och straff 1945 (screenplay)
  • Francois Mauriac och andra essayer, 1947
  • Lätt, snabb och öm, 1947
  • Änglar och demoner: karikatyrer och skisser, Stockholm, 1948
  • Den glömda vägen, Stockholm, 1949
  • Stefan George och andra studier, Stockholm, 1956
  • Ungdom, Uppsala, 1957
  • Student -23, Uppsala, 1958
  • Från stoicism till mystik: studier i drottning Kristinas maximer, Stockholm, 1959
  • Drottning Kristina, Stockholm, 1960-1961
  • Klara: komedi i fem akter, 1962
  • I dödens skugga 1962
  • Tre franska författare: essäer om André Gide, François Mauriac, Georges Bernanos, Stockholm, 1963
  • Dag Hammarskjölds andliga väg, Stockholm, 1964
  • Låt mig berätta , Stockholm, 1970
  • Låt mig berätta mer, minnen och anekdoter', Stockholm, 1971
  • Svenska folkets litteraturhistoria, Stockholm, 1972
  • Memoarer, Stockholm, 1974-1976
  • Geijer : en essay, Stockholm, 1976
  • Birgitta i Sverige och i Rom, Stockholm
  • Tål ni höra mer? : minnen och anekdoter, Stockholm, 1976
  • Olof Lagercrantz, Stockholm, 1980
  • 40 svenska författare, Höganäs, 1980
  • Livets löjen: glada minnen och bagateller, Stockholm, 1983
  • Nikolaj Berdjajev, Borås, 1983
  • Äventyr i Paris - och annorstädes : essayer av Sven Stolpe 1934-1974, Höganäs, 1984
  • Mitt Värmland, Solna, 1985
  • Jeanne d'Arc: en biografi, Höganäs, 1988
  • Franciskus: lärjunge och diktare, Borås, 1988
  • Tal till vänner, Borås, 1990

References[edit]

  1. ^ Sven Stolpe in Nationalencyklopedin (Swedish)
  2. ^ Stenborg, Elisabeth. 2004. Lätt, snabb och oöm. Sven Stolpe i minnet In Signum, Swedish Catholic journal on culture and religion. (Swedish)
  3. ^ Lönnroth, Lars, and Sven Delblanc (eds). 1989. "Vid Fronten: Sven Stolpe". Den svenska litteraturen, p. 79 (Swedish)
  4. ^ Sven Stolpe : een monografie, bibliographical record in LIBRIS
  5. ^ Göran Åstrand, Här vilar berömda svenskar. 1999, p. 120 (Swedish)
  6. ^ Sveriges Television, "Gäst hos Hagge", 10th of September 1977.

Further reading[edit]

Christoffersson, Birger. 1956. Sven Stolpe och den litterära debatten. Stockholm: Bonnier. (Swedish)