Albert Camus
- Uppslagsordet ”Camus” leder hit. För andra betydelser, se Camus (olika betydelser).
Albert Camus  | |
 Albert Camus 1957. | |
| Född | Albert Camus 7 november 1913 Mondovi, Constantine, Franska Algeriet |
|---|---|
| Död | 4 januari 1960 (46 år) Villeblevin, Yonne, Frankrike |
| Yrke | Författare, journalist |
| Nationalitet | Fransk |
| Språk | Franska |
| Verksam | 1935–1960 |
| Genrer | roman[1] |
| Litterära rörelser | Absurdism Existentialism |
| Noterbara verk | Främlingen (1942) Pesten (1947) |
| Priser | Nobelpriset i litteratur 1957 |
| Hemort | Frankrike[2] |
| Partner | Blanche Balain[3][4], María Casares[5][6][7], Mamaine Koestler[8][9][10], María Casares[11][12], Catherine Sellers[13][14] och Mette Ivers[15][16][17] |
| Namnteckning | |
 | |
Albert Camus (IPA: /al'bɛʁ ka'my/), född 7 november 1913 i Mondovi (nuvarande Dréan) i Franska Algeriet, död 4 januari 1960 i Villeblevin i Frankrike, var en fransk författare, filosof och 1957 års nobelpristagare i litteratur, som den näst yngste i historien – 44 år gammal.
Hans författarskap har varit viktigt för framväxten av bland annat le nouveau roman ("den nya romanen"), även om företrädare för den tagit avstånd från honom.[18] Återspeglingar av Camus skildringar av ångest och vilsenhet kan märkas i litteraturen ända fram till det sena nittonhundratalets litteratur.
Lars Gustafsson skriver i en essä: ”Allt vad denne författare skrev förblir intressant. Han kommer med i det Harold Bloom kallar ’the Western Canon’, de oundgängliga skrifterna. Han ställer de stora djupa frågorna”.[19]
Biografi[redigera | redigera wikitext]
Albert Camus föddes som pied-noir i Franska Algeriet och växte upp i arbetarklassmiljö. Hans far avled tidigt, och hans tidiga år bestod av en nära relation till modern. Trots fattig uppväxt fick Camus tillfälle att studera, vilket senare ledde till mer omfattande studier i filosofi. Åren 1937–1939 var Camus medlem i kommunistpartiet.
År 1938 började han arbeta som tidningsman. Han befann sig i Paris när tyskarna under andra världskriget invaderade Frankrike 1940. Camus försökte fly men anslöt sig till slut till franska motståndsrörelsen, där han tjänstgjorde som redaktör samt chefredaktör för dess olagliga tidning Combat under åren 1945–1947.
Albert Camus första stora bidrag till världslitteraturen bestod av den koncentrerade berättelsen Främlingen, utgiven 1942, som kanske är hans mest lyckade existentiella verk. Även romanen Pesten från 1947 är ett av den franska litteraturens främsta verk och har ofta betraktats som en av existentialismens klassiker. Lars Gustafsson rankar Pesten som Camus allra bästa roman.[20]
Jean-Paul Sartre bidrog starkt till Camus genombrott genom att utpeka romanen Främlingen som en representant för existentialismen. [18] Man kan säga att Sartre och Camus en tid var existentialismens främsta banerförare. Camus visar i sina verk på det absurda, slumpmässiga och till synes meningslösa i människans tillvaro; hans nihilism bär drag av Nietzsches filosofi.
Albert Camus tilldelades nobelpriset i litteratur 1957 med motiveringen "För hans betydelsefulla författarskap, som med skarpsynt allvar belyser mänskliga samvetsproblem i vår tid".[21] Han var nominerad till priset redan 1949.[22]
Asteroiden 12696 Camus är uppkallad efter honom.[23]
Död och begravningsplats[redigera | redigera wikitext]
Albert Camus omkom i en bilolycka i Villeblevin i departementet Yonne i centrala Frankrike den 4 januari 1960, i en Facel Vega. Bilen kördes av hans förläggare Michel Gallimard, som också avled efter bilolyckan. I portföljen bredvid honom i bilvraket låg manuset till självbiografin ”Den första människan”, senare postumt utgiven.
Camus grav finns i kommunen Lourmarin i Vaucluse i södra Frankrike, där han vilar tillsammans med sin hustru Francine i en enkel opretentiös grav omgärdad av lavendel. Gravstenen är liten och består enbart av namn och årtal.
I samband med 50-årsminnet föreslog den dåvarande presidenten Sarkozy i december 2009 att Camus kvarlevor skulle flyttas till Panthéon i Paris och begravas bredvid nationalhjältarna Victor Hugo och Émile Zola. Det hela rann sedermera ut i sanden. Men frågan var väckt och var så nära ett adlande av Camus, som man kan komma.
Bibliografi[redigera | redigera wikitext]
Romaner[redigera | redigera wikitext]
- 1942 – L'Étranger (Främlingen; översättning Sigfrid Lindström, Bonnier, 1946; översättning Jan Stolpe, Bonnier, 2009)
- 1947 – La Peste (Pesten, översättning Elsa Thulin, Bonnier, 1948. Nyöversättning Jan Stolpe 2020)
- 1956 – La Chute (Fallet, översättning Eva Alexanderson, Bonnier, 1957)
- 1971 – La Mort heureuse (skriven 1936–1938; En lycklig död: dokument och efterlämnade skrifter, översättning av C.G. Bjurström, Bonnier, 1973)
- 1994 – Le Premier homme (ofullbordad; Den första människan, översättning C.G. Bjurström, Bonnier, 1997)
Novellsamling[redigera | redigera wikitext]
- L'exil et le royaume (1957)
- ”La femme adultère”
- ”Le renégat ou un esprit confuse”
- ”Les muets”
- ”L'hôte”
- ”Jonas ou l'artiste au travail”
- ”La pierre qui pousse”
- Landsflykten och riket (översättning Eva Alexanderson, Bonnier, 1957)
Facklitteratur[redigera | redigera wikitext]
- L'envers et l'endroit (1937)
- Sommar (översättning C.G. Bjurström, Bonnier, 1963)
- Noces (1938)
- Sommar (översättning C.G. Bjurström, Bonnier, 1963)
- Le Mythe de Sisyphe (1942)
- Myten om Sisyfos (översättning Gunnar Brandell och Bengt John, Bonnier, 1947)
- L'Homme révolté (1951)
- Människans revolt (översättning Gunnar Brandell, Bonnier, 1953. Den revolterande människan, nyöversättning Nikanor Teratologen 2022)
- Réflexions sur la guillotine (1957)
- Tankar om giljotinen (anonym översättning, Hjalmarson & Högberg, 2008)
- Carnets, mai 1935—fevrier 1942 (1962)
- Anteckningar. 1935-1942 (översättning av Anna Säflund, Interculture, 1990)
- Carnets, 1943—1951 (1965)
- Anteckningar. 1942-1951 (översättning Anders Bodegård, Interculture, 1992)
- Carnets, Mars 1951–December 1959 (1989)
- Albert Camus, Maria Casarès. Correspondance inédite (1944-1959). Avant-propos de Catherine Camus. Gallimard, 2017.
Pjäser[redigera | redigera wikitext]
- Caligula (författad 1938, urpremiär 1945)
- Caligula (översättning Eyvind Johnson, Bonnier, 1949)
- Requiem pour une nonne (1956)
- Le Malentendu (1944)
- Missförståndet (översättning Nils Molin och Stig Torsslow, Bonnier, 1949)
- L'État de Siege (1948)
- Les Justes (1949)
- De rättfärdiga (översättning Elsa Thulin, Bonnier, 1957)
- Les Possédés (1959)
Svensk samlingsvolym[redigera | redigera wikitext]
- Brev till en tysk vän ; Konstnären och hans tid: föreläsning den 14 december 1957 ("Lettre à un ami allemand" och "Conférence d'Uppsala du 14 décembre 1957" (översättning Karin Löfgren, Lind & Co, 2002)
Se även[redigera | redigera wikitext]
- Camus – på liv och död (2010)
Referenser[redigera | redigera wikitext]
Noter[redigera | redigera wikitext]
- ^ hämtat från: ryskspråkiga Wikipedia.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, encyklopedia.pwn.pl .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.chapitre.com .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.aja-avocats.fr .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, books.google.es .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, books.google.es .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, camus-society.com .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, books.google.es .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, books.google.es .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, books.google.es .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, books.google.es .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.irishtimes.com .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, books.google.es .[källa från Wikidata]
- ^ Jérôme Fenoglio (red.), Le Monde, Societe Editrice Du Monde .[källa från Wikidata]
- ^ Olivier Todd, Albert Camus. Une vie, Gallimard, 13 februari 1996, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, next.liberation.fr .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.telerama.fr .[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Nationalencyklopedin. 23 maj 2007
- ^ Gustafsson, Lars (1997). Vänner bland de döda. Essäer om litteratur. sid. 103-104
- ^ Gustafsson, Lars (1997). Vänner bland de döda. Essäer om litteratur.. sid. 104
- ^ ”Nobelpriset i litteratur - pristagarna”. Svenska Akademien. Arkiverad från originalet den 8 november 2011. https://web.archive.org/web/20111108144939/http://www.svenskaakademien.se/nobelpriset_i_litteratur/pristagarna.
- ^ ”The Nomination Database for the Nobel Prize in Literature, 1901-1950”. Nobelprize.org. Arkiverad från originalet den 10 oktober 2014. https://web.archive.org/web/20141010165030/http://www.nobelprize.org/nomination/archive/literature/nomination.php?action=show&showid=1070.
- ^ ”Minor Planet Center 12696 Camus” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=12696. Läst 1 april 2023.
Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]
- Lübcke, Poul (1988). Filosofilexikonet. Forum. sid. 84. ISBN 91-37-10062-9
Externa länkar[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Albert Camus.
Wikiquote har citat av eller om Albert Camus.- Albert Camus i Libris
- Nobelprize.org, Nobelpriset i litteratur 1957
- Albert Camus hos Nobelstiftelsen (på engelska)
- Existentialism och Albert Camus (engelska)
- Intervju med dottern Catherine (engelska)
- Svenska Dagbladet: "Oumbärlig guide till pusslet Camus"
- Fonds Albert Camus - Cité du livre d'Aix en Provence
- Société des Études Camusiennes
- The Albert Camus Society
| |||||||||||||||||||
| |||||||||||
|