Werner Aspenström

From Wikipedia, the free encyclopedia

This is an old revision of this page, as edited by 106.77.165.230 (talk) at 23:56, 20 August 2018. The present address (URL) is a permanent link to this revision, which may differ significantly from the current revision.

Werner Aspenström.

Karl Werner Aspenström (13 November 1918 – 25 January 1997) was a Swedish poet.

Born at Norrbärke, he was a member of the Swedish Academy, where he held Seat 12 from 1981 to 1997. Following his breakthrough in 1949 with Snölegend ("Snow legend") he was considered as one of the leading 20th century Swedish poets, and his poetry have often been compared to the works of the Nobel Prize laureats Harry Martinson and Tomas Tranströmer.[1] Aspenström claimed that his motivation for writing was "writing for his cat".


He was a friend of Stig Dagerman's.

Selected works

  • Förberedelse (1943)
  • Oändligt är vårt äventyr (prose, 1945)
  • Skriket och tystnaden (1946)
  • Snölegend (1949)
  • Litania (1952)
  • Förebud (1953)
  • Hundarna (1954)
  • Dikter under träden (1956)
  • Bäcken (prose, 1958)
  • Motsägelser (essays, 1961)
  • Om dagen om natten (1961)
  • Trappan (1964)
  • Sommar (prose, 1968)
  • Inre (1969)
  • Under tiden (1972)
  • Tidigt en morgon, sent på jorden (1980)
  • Sorl (1983)
  • Det röda molnet (1986)
  • Varelser (1988)
  • Enskilt och allmänt (1991)
  • Ty (1993)
  • Israpport (1997)
  • Öva Sitt Eget (2004) (posthumous, co-written with Signe Lund-Aspenström)
  • Samlade dikter 1943-1997 (Collected poems 1943-1997, 2014)
Werner Aspenström

References

  1. ^ Isaksson, Hans (2003). Werner Aspenström. Natur & Kultur. ISBN 91-27-07865-5.
Cultural offices
Preceded by Swedish Academy,
Seat No.12

1981-97
Succeeded by