Bofors

From Wikipedia, the free encyclopedia
Jump to navigation Jump to search

Bofors AB is a Swedish arms manufacturer. The name has been associated with the iron industry and artillery manufacturing for more than 350 years.[1]

History[edit]

Located in Karlskoga, Sweden, the company originates from the hammering trip hammer mill "Boofors", which was founded as a royal state-owned company in 1646. The modern corporate structure was created in 1873 with the foundation of Aktiebolaget (AB) Bofors-Gullspång. A leading Swedish steel producer by the early 1870s, Bofors expanded into weapons manufacture when steel produced by the Siemens-Martin process began to be used for gun manufacture. The company's first cannon workshop was opened in 1884. Bofors' most famous owner was Alfred Nobel, who owned the company from 1894 until his death in December 1896.[2] Nobel played the key role in reshaping the former iron and steel producer to a modern cannon manufacturer and chemical industry participant.[3][4] The powder manufacturer AB Bofors Nobelkrut, later an explosives and general organic-chemical producer, was created in 1898 as a wholly owned subsidiary. By 1911, AB Bofors-Gullspång had outcompeted, bought and closed down its Finspång Swedish competitor in cannon manufacture. The company's name was shortened to AB Bofors in 1919.[5]

Bofors gun scandal (India)[edit]

Finnish soldiers operating a Bofors gun during WWII.

In 1986, the Government of India and Bofors signed a US$ 285 million contract for the supply of 410 155 mm field howitzers.[6] In 1987, Swedish Radio alleged that Bofors paid illegal commissions of Rs. 60 crores to top Indian politicians, members of the Congress party and key defence officials to seal the deal.[6] The scandal contributed to the defeat of Rajiv Gandhi government in the elections three years later.[7][8]

Present ownership[edit]

In 1999, Saab AB purchased the Celsius Group, then the parent company of Bofors.[9] In September 2000, United Defense Industries (UDI) of the United States acquired Bofors Weapons Systems (the heavy weapons division), while Saab retained the missile interests.

BAE Systems acquired UDI and its Bofors subsidiary in 2005, and BAE Systems Bofors is now a business unit of BAE Systems AB, Saab Bofors Dynamics is a unit of Saab AB.[10]


1500-talet till 1872 Namnet Bofors går tillbaka på gården Boo, som i Hertig Carls jordebok från år 1584[1] tas upp som frälsehemman och som då ägdes av riksrådet Ture Bielke. Det drogs in till kronan 1600 efter att Bielke avrättats i Linköpings blodbad, men hans änka Margareta Sture fick tillbaka godset 1603. Det övergick 1617 till mågen Gabriel Gustafsson Oxenstierna, som 1625 bytte bort det till kronan mot gods i Uppland. 1630 såldes det till Peder Dober, assessor i Göta hovrätt.

Under drottning Kristinas tid fick Mårten Drost, fogde i Karlskoga, 1639 privilegium för att vid Björkborn (omkring två kilometer från Bofors) uppföra en hammarsmedja inom Backa kronohemman.[2] Boo blev brukshemman då tvenne hammare 1646 privilegierades åt dess näste ägare, borgaren i Arboga Paul Linnertsson Hossman, som också i sin ansökan till bergskollegium givit anläggningen dess namn Boo-fors. Då hammarverket på östra sidan av Boo Elfven stod färdigt såldes det av Hossman till hovrättspresidenten och smedsonen Johan Lillieström från Örebro, som 1648 också köpte skattehemmanet Boo, Drosts hemman och hammarsmedjan i Björkborn.

Alla Lillieströms egendomar inom Karlskoga övergick sedan genom köp till Krispin Flygge (död 1674), inspektör över landtullarna i Värmland, Nerike m.m. och från honom i arv till hans änka Sigrid Ekehielm. Under hennes tid som ägare privilegierades 1689 tre stångjärnshammare vid Bofors och Björkborn, som med tillhörande frälsehemman och torp ("Bogarddal" – Bo gård) 1703 såldes av hennes sterbhus till brukspatron Jakob Kristiansson Robsahm. De gick genom flera led av hans arvingar, som fanns i släkterna Robsahm, Geijer, Lagerhjelm, och de Laval, och bildade intressentskap i bruken, men 1737 delades egendomarna.

Björkborn avskildes därefter för att övergå till släkterna Mitander, Myhrman, Wahrolin och Oxehufvud. Åren 1798–1806 var bergsfogden Henrik Robsahm ensam ägare av Björkborn, som slutligen ägdes av överste Krister Gustaf Oxehufvud. Bofors kom till släkten Lagerhjelm och ägdes slutligen av far och son, Pehr Lagerhjelm (1787–1856) och Pehr Erland Lagerhjelm, under vilkas tid bruksrörelsen utvidgades betydligt, bland annat sedan regleringarna kring bergshanteringen upphört.

1841 tillkom ett manufakturverk för tillverkning av yxor, skyfflar, hästskor och spik. Lagerhjelm d. ä. hade studerat hos Berzelius, skrev flera avhandlingar rörande metallurgi och försökte utan framgång skapa ett valsverk under bruket. 1846 hade han erhållit tillstånd för en lancashirehärd och en gasvällugn. Samma år frigavs stångjärnstillverkningen av Kungl Maj:t, men verksamheten gav vid den tiden bara ett medeltal à 17% av avkastningen - lantbruket på Bofors stod för lejonparten. 1853 hade Lagerhjelm sålt Bofors till sönerna Gustaf Reinhold och Per Erland, samt mågen Karl Lindberg. Per Erland löste efter faderns död 1856 in de övrigas andelar och stod sedan som ensam ägare.

Under Per Erland Lagerhjelms styre utvidgades bruket med flera lancashirehärdar och en dubbelhärd (Boforshärd), som möjliggjorde större smältor. 1866–1867 anlades till sist ett stångjärnsvalsverk och tillverkningen ökade plötsligt.[3] Bruksmärket inregistrerades den 24 september 1867.

Products[edit]

The name Bofors is strongly associated with the 40 mm anti-aircraft gun used by both sides during World War II. This automatic cannon is often simply called the Bofors gun and saw service on both land and sea. It became so widely known that anti-aircraft guns in general were often referred to as Bofors guns.[11] Another well-known gun made by the company was the Bofors 37 mm anti-tank gun, a standard anti-tank weapon used by a variety of armies early in the war. It was built under licence in Poland and the United States and was also used in a variety of tanks, including the 7TP and M3A3 Stuart.[12]

Guns[edit]

Missiles[edit]

Other products[edit]

See also[edit]

References[edit]

  1. ^ Oza, B.M (1997). Bofors : The Ambassador's Evidence. India: Konark Publishers.
  2. ^ Bergengren, Erik (1962). Alfred Nobel: The Man and His Work. Edinburgh: Thomas Nelson & Sons Ltd.
  3. ^ Schück, H (1950). Nobel - The Man and His Prizes. Stockholm: Solhmans Förlag. ISBN 0444001174.
  4. ^ "Latter life". Alfred Nobel : Biography. Nobel Prize : Official website. Retrieved 4 March 2014.
  5. ^ Subramaniam, Chitra (1993). Bofors: the story behind the news. India: Viking. ISBN 0670845256.
  6. ^ a b "25 years of India's 'Watergate': The Bofors scandal". Yahoo! News. Archived from the original on 5 January 2016.
  7. ^ Mukherjee, A.P (2012). Unknown Facets of Rajiv Gandhi, Jyoti Basu and Indrajit Gupta. India: Pragun Publications. ISBN 81-7049470-2.
  8. ^ Subramaniam, Chitra (1993). Bofors: The Story Behind The News. Viking. ISBN 0-67084525-6.
  9. ^ "Press release". Celsius group. 12 September 2000. Retrieved 4 March 2014.
  10. ^ Professor Øyvind Østerud, Professor Janne Haaland Matlary (March 2013). Denationalisation of Defence: Convergence and Diversity. Ashgate Publishing, Ltd. p. 152.
  11. ^ Gander, Terry (January 1, 1986). The Bofors 40mm Gun. Patrick Stephens Ltd. p. 12. ISBN 0850598400.
  12. ^ "Present day". About BTC. Official website : Bofors Test Center. Archived from the original on 4 March 2014. Retrieved 4 March 2014.

External links[edit]